Sångtext, barnvisa eller en dikt

Dagens första kopp kaffe, jag kikar igenom flödet på Instagram. Modekedjorna lägger upp bilder på bloggare, modeller, influencers och kändisar som bär deras kläder. Det ser alltid snyggt ut. Jag klickar, som så många gånger tidigare in på en profil, jag vet inte vem hon är, men hon ser bra ut. Bilderna på hennes profil är vackra. Det är flygplansfönster, handväskor, outfits. Det är hennes hund, hennes pojkvän, hennes inredning. Hon sitter på en häst vid en strand. Hon är i Dubai. Hon är i Toscana. Hon har blivit friad till, de ska leva lyckliga i alla sina dagar.

– Jaha, tänker jag.

Jag lämnar hennes profil och skrollar vidare i flödet. Konstaterar att det är barn, det är djur, det är pojkvänner, flickvänner, resmål, mat, landställen och renoveringar. Det är produkter, det är kläder, det är blommor i vackra vaser. Det är solnedgångar, framgångar och festivaler. Det är Öland och Gotland, London, New York, Paris. Stränder i Mexico, stränder på Bali.

Alla är så oerhört lyckliga. Så vansinnigt kära, i sig själva eller i sin partner. Barnen gråter inte, barnen bråkar inte. Det är inte fläckar på kläderna. Resmålen är fantastiska, likaså maten. Alla tycks leva i ett vackert paradis.

– Jaha, tänker jag.

Min smörgås och tallrik fil smakar likadant denna morgon som alla andra dagar. Kaffet piggar upp. Efter en stund kommer grannens katt, den får också fil. “Såg du råttan vid lekparken igår” frågar jag, katten jamar till svar.

Utanför ser jag aktivitet, sen kör det igång. Åkergräsklippare och lövblås. Katten kan inte slappna av till oljudet, inte heller jag. Vi bestämmer oss båda för att fly. Katten springer hem och jag till skogs. Mitt alldeles egna paradis.

När jag kommer hem, skriver jag den här hyllningen nedan till naturen vi har runt knuten. Jag är så oändligt tacksam över att få bo i detta land.

Det är en sångtext, barnvisa eller en dikt, vad du vill…

Sommarregn / Solens barn

Ingen plats jag hellre vill vara. 

Mossan som får stegen att svikta. 

Ståtlig tall och redig gran, stigen mellan träden som bjuder in. 

[ Humlan surrar. Myggan sticker till. ]

Ingen plats jag hellre vill vara; vild savann, myllrande regnskog, het ökensand. 

Nej, här vill jag bo, här vill jag leva. 

Bland gnejs och granit. 

Ovädret klyver himlavalvet.

Det är åskan som bestämmer, inte vi.

Regnet tilltar, vattnar blåbärsris. 

Kom sjunger ljungen, kom och var med oss. 

Här finns det du söker, här är allting gott. 

Kom, kom, sjunger linden, björken och eken.

Kom, låt oss dansa vi är solens barn. 

Vi dansar i regnet, med hjärtan fulla av sol, vi dansar i vinden, med regnet som tvättar våra anleten. 

[ Ekorren kilar. Koltrasten sprätter till. ]

Du letar, du söker, du irrar omkring. 

Kom, viskar moder jord, du får vara med. 

Spindeln, fjärilen och snigeln sjunger, hör du? De berättar sina hemligheter. 

Inget annat jag längtar efter. 

Ingen plats jag hellre vill vara, än här i min natur. 

Mossan som får stegen att svikta. Här vill jag bo, här vill jag leva. 

[ Trollsländan flyger. Syrsan hoppar till. ] 

Kom sjunger jag, kom och var med mig. 

Här finns det du söker, här är livet gott. 

Kom, kom, hör du linden, björken och eken? 

Kom vi dansar med regnet, omfamnar varandra i leken. 

Fyllda av kärlek, vi är solens barn.

(Veronica Larsen, 2019)

/ Musikmediumet

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *