Tack för allt 2010-talet, Del 2

Det händelserika 2010-talet är över och jag sammanfattar vad som skedde i mitt liv detta decennium.

DEL 1 (2010-2015) kan du läsa här.

– 2016 –

Detta år ligger snön vit på taken i Stockholm under januari, och när jag återvänder till Malmö är det lika vitt. Jag fortsätter mina studier, men nu i Lund.

Religionsvetenskap och teologi står på schemat, det är visserligen intressant men efter tag hoppar jag av i brist på motivation och ägnar istället min vardag åt att vila, skriva om musik och gå en kurs i Music Management. Jag siktar nu på ett arbete inom musikindustrin och våren 2016 blir jag antagen till Makten Över Musiken, ett mentorskapsprogram för kvinnor i musikbranschen. I maj besöker jag SPOT Festival i danska Aarhus och senare under sommaren även Roskilde Festival.

Under våren får jag besök, går på konserter och klubbar själv samt njuter av att promenera, yoga, hälsa på mitt favoritträd och fota ute i naturen. Bilden på pannkakorna med frukt och jordnötssmör har jag ett starkt matminne av, 2016 är året då jag njuter av all sorts mat hemmavid men också i Schweiz, dit jag reser under sommaren.

Hösten blir mer intensiv, jag anmäler mig till en kurs i Ledarskap och organisation på högskolan i Malmö samt pendlar till en praktikplats på ett företag i danska Roskilde. Det blir en höst full av nya kunskaper och utmaningar. Resan från Malmö till Roskilde tar lång tid men när jag kliver av i Roskilde blir jag alltid glad. Domkyrkan, gator och gränder, de söta färgglada husen, hamnen och de omkringliggande ängarna ger mig en besynnerlig känsla av att “komma hem”.

Jag leker med tanken att bosätta mig i Roskilde men när året närmar sig sitt slut tvingas jag till ett tufft beslut. Tacka ja till det jobb jag erbjudits i staden eller flytta hem. Av längtan till familj och vänner väljer jag det senare. Dagarna innan jul packar jag en hyrd bil och säger farväl till den stad jag kommit att tycka så mycket om – Malmö. Hemma i Stockholm har ytterligare en själ sett dagens ljus, skaran av syskonbarn har växt <3

Musikåret 2016

– 2017 –

2017 är resandet, skrivandet och extrajobbens år. 2017 inleds med att ett frilansuppdrag avslutas, och två extrajobb tar vid, jag reser till Oslo för att bevaka By:larm, en showcase-festival. Ser jag trött ut högst upp till höger i bild så beror det på att jag är det, haha! Intensiv festivalbevakning tog på krafterna.

I maj möter jag våren och en fin vän i New York och det är jättekul att vara tillbaka i en stad jag aldrig trodde jag skulle få återse. Jag reser även till Malmö en sväng för att avsluta det mentorskapsprogram jag medverkat i (får världens bästa maskot med mig hem på tåget).

Under sommaren umgås jag med vänner och provjobbar på ett bageri men får tillslut ett extrajobb i en butik. Jag försöker göra mitt bästa för att “se ut som en som jobbar i klädbutik”, haha.

I augusti besöker jag Oslo igen för att bevaka Øya Festivalen, det börjar bra med frukost på en trapp i en solig trädgård men mitt besök kantas sedan av en envis skrivkamp som inte riktigt vill släppa taget. Jag är frustrerad. När jag ser och skriver om artisten Sampha lättar dock min prestationsångest en aning.

Hösten blir maxad med ytterligare en resa till USA, närmare bestämt till Chicago. På kvällarna bevakar jag en festival och på dagarna upptäcker jag staden. Resan blir ett minne för livet och när jag väl kommer hem igen, har jag stärkt mitt självförtroende, jag klarade av att resa själv så långt och länge! Precis innan jul passar jag även på att njuta av några fina dagar i ett vintrigt Schweiz.

Året avslutas med funderingar, jag erbjuds att delta i två olika rekryteringsprocesser men inget av jobben (som har med musik att göra) är i Stockholm. Det får mig att tacka nej.

Bästa klädinköp detta år är mina flower-power byxor 🙂

Musikåret 2017

– 2018 –

Flytthjälp i Stockholm och fina dagar i Helsingborg inleder 2018 som blir ett spirituellt år.

Jag fördjupar mig inom det mediala med bokläsning och research, medverkar i kursdagar med fokus på prästinneskap samt införskaffar en del magiska verktyg. En rolig resa till Åre och Östersund ger mig inspiration och bekräftelse på min magkänsla: börja skapa och fortsätt utvecklas inom det andliga.

Födelsedagsfirande, bröllop inom familjen och svensk sommarnatur förgyller året, och jag besöker återigen Oslo för att bevaka Øya Festivalen men denna gång väljer jag att också se mer av staden, dess kultur och parker. Det blir en jättefin, avkopplande och konstnärligt inspirerande resa i mitt eget sällskap. I augusti får jag också se vackra Budapest tillsammans med min familj.

Hösten blir kämpig med en del gråt och tandagnisslan, känslomässigt bagage rensas ut. I ett väntrum inför en healing/massage-behandling betraktar jag Hilmas verk på väggen, jag blir åter påmind om vikten av skapandet, att förena det med det andliga.

Arbetsmässigt är hösten heller inte den allra bästa, ett längre jobbuppdrag jag haft avslutas helt och jag letar nytt, det blir i receptionen på Friskis & Svettis. Men trevliga kollegor till trots så trivs jag inte riktigt med arbetsuppgifterna och arbetstempot, jag väljer att söka mig vidare.

Mindre jobb gav dock utrymme för annat, bland annat en snabb visit till London och mot slutet av året lanserar jag min nykläckta fågelunge: Musikmediumet.se. Det känns fantastiskt bra.

Musikmässigt fortsätter jag att skriva album- och konsertrecensioner detta år samt lite fler intervjuer och artiklar, höjdpunkten och det läskigaste är dock den paneldebatt jag modererar på festivalen Where’s The Music under våren. Jag skriver även två krönikor detta år som blir vällästa, vilket är tacksamt såklart eftersom mycket av det man skriver som musikjournalist annars bara intresserar ett fåtal.

Musikåret 2018

– 2019 –

Årtiondets sista år blir ett kreativt och socialt sådant, redan i början på året bestämmer jag mig för att ta upp penna och pensel igen. Det var länge sedan jag målade eller ens skapade något som inte hade med bokstäver att göra. Tre “tavlor” senare har jag anmält mig till en kreativ “lust att skapa kurs” till hösten, men innan det tar vid har jag en lugn vårvinter där inspelningar av GAFFA-podden tillsammans med kollegor piggar upp mig.

En resa till Gävle sker i maj, jag medverkar i en jury för en talangtävling. Det är superkul men rätt så svårt. Lyckligtvis blir vi i juryn ett sammansvetsat gäng och vinnarna i tävlingen kan koras efter timmar av överläggande i vårt jury-rum.

Ett frilansuppdrag detta år tar nästan musten ur mig men jag går igenom det hela stärkt av upplevelsen. Festivalbesök, en långväga gäst, en envis katt och en båttur sammanfattar sommaren där mycket känslor och tankar snurrade, vilket gjorde mig rätt så matt.

Innan skolstarten hinner jag med en oväntad resa till Schweiz, denna gång delvis med bil. Att få se Europa bilvägen blir en annorlunda upplevelse! Väl framme väntar solen och det blir minst sagt en härlig vecka tillsammans med min vän och hennes familj.

Hösten 2019 kommer jag att minnas för en lång tid framöver. Den kreativa kursen på folkhögskolan är betydligt mer intensiv och utmanande än vad jag föreställt mig. Det finns visserligen inga krav på bra resultat (vi ges ingen bedömning annat än närvaro) men det är uttömmande dagar av intensivt skapande, individuellt och i grupp vilket lämnar mig trött. Samtidigt är det fantastiskt roligt och utvecklande.

Under hösten börjar jag även ett nytt frilansuppdrag, som musikkritiker för en dagstidning.

Insikterna som landar under kursen är många, att skapa i grupp med andra och reflektera över det som sker är givande på ett sätt som är svårt att förklara. Jag visar bilder på det vi skapat för vänner och familj men det faktiska resultatet av kursen sker inombords, inuti mig.

Även de två jobbresor jag gör under hösten, till Wien och Reykjavik kommer med lärdomar. I Wien njuter jag av sensommar, god mat och bra musik, på Island upplever jag vistelsen annorlunda, inte lika njutbar. Gemensamt för de båda resorna är den ansträngning jag upplever att jag utsätter mig själv för. Jag börjar ifrågasätta varför.

Andra halvan av 2019 ger jag också mig själv en ny utmaning, att inför varje ny månad bjuda på en Energirapport via denna blogg. Syftet med det är träning, jag vill och behöver träna på att använda mig av mina mediala verktyg. Med facit i hand har det varit väldigt kul om än krävande.

I november får magont, feber och trötthet mig utslagen på soffan – och jag minns med ens mina symptom från det tuffa året 2015. Insikten gör mig ledsen och arg, men samtidigt klarsynt. Det är dags att bryta mönster och få till en förändring.

Julledigheten med mysigt pepparkaksbak, god mat, möte med familj och vänner samt skrivande/research på min egen kammare känns välbehövlig. Att gå igenom 2010-talets bildarkiv väcker såklart minnen och känslor men att återvända ger välbehövliga avslut. Jag känner mig mer än redo för 2020 och nya kliv i mitt liv.

Musikåret 2019

Epilog

Med respekt för min egen och andras integritet utelämnar jag såklart en del av 2010-talets händelser, men den kloke förstår nog att mitt liv precis som alla andras är fullt av sådant man kanske inte alltid vill eller kan dela med sig av. Jag har skrattat, jag har gråtit, jag har förlorat, varit arg, blivit besviken men också gjort andra besvikna. Jag har blivit sårad men också sårat. Jag har levt och jag har lärt mig mycket.

(En del personer som är eller har varit viktiga i mitt liv finns heller inte representerade på bild, det betyder såklart inte att ni inte räknas. Jag bär er alla varje dag, inuti)

Count your many blessings, name them one by one, And it will surprise you what the Lord has done.

Framförallt är jag tacksam, för människorna som både funnits och finns i mitt liv, för alla upplevelser, lärdomar, resor och jobbuppdrag. Samtidigt vet jag att min viktigaste lärdom under 2010-talet stavas prestation. Det är viktigt att förstå varför man vill prestera och till vilket pris man gör det. Kroppen är ingen maskin.

Under 2010-talet har jag fått höra av andra att jag både presterar för mycket och att jag presterar för lite. Det är intressant, jag skulle nog säga att jag under detta årtionde försökt att hitta en balans i det. Vila, meditation, natur och praktiserad andlighet har blivit mina bästa vänner på vägen dit. Sen förlorar jag fortfarande balansen då och då, men det är det som kallas livet.

Vi är även alla olika, jag arbetar gärna väldigt intensivt i en period men sedan behöver jag återhämta mig.* Andra vill jobba mer rutinmässigt varje dag. Sen har också “görandet” (Yang) mer än “vilandet” (Yin) premierats under en extremt lång tid, vilket påverkar alla (inklusive mig) och vi lever i ett samhälle där människor har svårt att koppla av.

I min årskrönika (gaffa.se) förra året skrev jag om samhällets krav på effektivitet och mätbarhet. Resultat vill vi gärna kunna se med blotta ögat; pengar, yrkestitlar, kläder, prylar, social status, barn och antalet vänner blir gärna ett kvitto på det, på om vi nått framgång eller inte.

Personligen tycker jag att resultat och framgång man inte ser med blotta ögat är mer intressant. Ingen blir gladare än jag över inre tillväxt, att se andra nå insikter och förändras.

Själv ser jag min resa från att göra för mycket till att enbart göra tillräckligt som nödvändig för att orka. Den resan fortsätter 2020.

*Jag har Mars i Lejonet. Behöver sova och äta mycket, jagar/jobbar hett och intensivt, njuter av värme och solsken. Bara astronördar som förstår, haha 😉

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *