I huvudet på en 11-åring

”Älskade ängel”, med Lill-Babs hörs från radion och jag påminns åter om barndomens TV-serier. Låten var ledmotiv till serien om Bert som sändes på SVT 1994. Utspritt på mitt bord och golv; foton, brev, vykort och mina gamla dagböcker. I musikjournalistiskt research-syfte tvingade jag ner mig själv i källaren för ett tag sedan, upp kom en kartong full av minnen. Jag hittade det jag sökte bland sidorna rätt enkelt, men fascinerad och road kunde jag inte sluta att läsa i mina dagböcker.

Det är visserligen inte första gången jag återvänder till att kika i dem, men insikten slog mig att läsningen blir utefter vilka glasögon man sätter på sig. Annorlunda varje gång.

Att umgås med sitt tonårs-jag kan vara obekvämt, för det är en tid då vi stöps och formas, upplever förvirring och känslostormar. Det är en tid av inte helt genomtänkta beslut. Trial and error (försök och misstag) ni vet? Samtidigt är det inspirerande att återvända, för i vuxen ålder sätter vi gärna stopp, säger ”nej det går inte” av rädsla. Vårt tonårs-jag däremot, var på gott och ont fritt från visst moget bagage. Livet var till för att upplevas och våga nytt!

Min tonårstid var inte mer speciell än någon annans, men jag vill ändå dela med mig av det mitt liv kretsade kring i slutet av 90-talet och åren in på det nya milleniet. Kanske väcker det egna minnen även hos dig.

Lill-Babs och Bert i all ära, men vi ska hoppa fram två år i tiden, för det är då min penna tar sina stapplande steg (stavfel och särskrivningar) över dagbokens första blad. Jag är 11 år gammal och året är 1996.

– 1996-1998 –

”I dag är det lördag och jag länktar till måndag för då får jag treffa F som är jätte söt”

Grundskolans femte och sjätte klass fortsätter jag i samma lilla skola som jag alltid gått i. Det är inga djuplodande utsvävningar i dagboken under denna tid, men jag informerar om vem jag gillar, vilka mina vänner är och deras intressen, samt vem i min klass som frågar chans på vem. När det är lov skriver jag lite mer med illustrerande bilder till. Var vi är, vad vi äter och vad vi gör på familjens semester beskrivs. Vädret noterar jag ofta, det verkar bo en liten mini-meteorolog i mig.

Mina syskon och föräldrar nämns ofta bara sporadiskt, om de är osams eller om någon är arg eller ska göra något ovanligt. Fokus ligger på mina tjejkompisar och vem som är ”bästis” med vem. Det är i relationen med vännerna känslor och identitet testas. Jag har ännu inte ord för det, men vi anar att det finns rivalitet, avund och svartsjuka inblandat.

Min ”värld” beskriver jag ofta med enkla motpoler: gillar/gillar inte, dum/snäll, roligt/tråkigt. Vid ett tillfälle använder jag ordet ”irriterande” om en klasskompis som försöker vara ”mini-fröken” på lektionerna.

Utöver egna vänner nämner jag familjens vänner, släkten och brevkompisar. Tv-serier, filmer, böcker och musik nämns också (se referenser nedan), likaså Vattenfestivalen, Gröna Lund och ”sommarlovsmorgon” på TV.

I slutet av årskurs 6 noterar jag att andra i min närhet har olika (mer komplexa) typer av känslor (”dåligt samvete”, ”blev rörd”) och jag försöker sätta ord på mina egna känslor:

”Ibland känner jag mig utanför fast jag är inte ensam? det är konstigt! men jag vill att, äsch det är så svårt att förklara!”

En milstolpe är filmen Titanic, som jag ser med mamma. Jag är överväldigad och har skrivit ner några av filmens repliker, illustrerat samt klistrat in en bild på Leonardo DiCaprio (med ett hjärta runt). Jag har även skrivit ner ett citat från tidningen Expressen: ”Kate Winslet. Det bästa bladet i den där isbergssalladen”. Det, och detta fick mig att skratt högt:

”Leonardo är fortfarande ’snygg’. C säger att det står i tidningar att han är knarkare o att han byter tjej varje dag? Han är snygg i alla fall!”

Ordet ”snygg” får fäste, och i bakgrunden lurar någon form av utseende-ideal. Vid ett tillfälle skriver jag att man ska se ut som en tjej på ett visst tidningsomslag, ”blond, fin hy, lagom bröst, snygg”, men jag avslutar det hela lite lillgammalt, med att jag faktiskt är nöjd med mig själv.

En annan milstolpe är att vi i familjen flyttar till nytt boende, vilket innebär att nycklarna till dagboken försvinner en period. Det blir således en paus i skrivandet. Men när sommarlovet 1998 äntligen tar vid anar vi att mina förhoppningar inför det kommande skolbytet och högstadiet handlar om det motsatta könet…

”Ny klass, nya killar?”

Något som slog mig i läsandet var att mycket går mig obemärkt förbi. När jag tänker tillbaka på min barndom har jag flertalet minnen av platser och händelser, men det tog jag troligtvis som så självklart då att det inte var något jag tänkte på att skriva ner. Det fanns säkert även en del som jag reflekterade över men ännu inte hade ord för.

Min upplevelse är att jag läste mycket böcker under den här perioden och såg på ungdomsprogram, och i det fick svar/stöd kring ämnen som jag undrade över (döden, vuxenlivet, hemligheter, vänner, att bli tonåring med mera).

En film som inte nämns i dagboken men som gjorde ett starkt intryck på mig, var filmen ”Sanning eller konsekvens” från 1997. Den filmen gjorde mig lite rädd, tonårslivet verkade plötsligt så skrämmande och titellåten hade en så suggestiv, melankolisk text.

Kulturella referenser som nämns: Kamratposten och Frida (tidningar), Pelle Svanslös (vi spelar upp den som pjäs med klassen och den går som julkalender), Skaidi, Varuhuset, Tomas Tengby och På rymmen (TV-serier), Skuggan av ett spöke och Nils Holgersson (teaterbesök), Jag saknar dig, Jag saknar dig, Breven inifrån, Silverdelfinen, Min vän Percys magiska gymnastikskor (böcker), Grammisgalan och MTV.

En hel del musik nämner jag också, ibland med ”egna” betyg. Gulligt. Det gav mig inspiration att samla all ”min” musik (1996-2004) i en spellista, det jag ur minnet kan komma ihåg att jag gillade alltså. 312 låtar! Lyssna nedan om du känner fört! Musik väcker ju som bekant minnen till liv.

– 1998-2001 –

”Det finns många puckon på spanskan”

Ny skola, ny klass, nya problem. Ja så vidare allvarliga bekymmer har jag nog inte, men det är mycket som irriterar under denna period på högstadiet. Vänner och vännernas vänner är ofta på tapeten. Förutom många prov i skolan nämns även Anden i glaset, biobesök, övernattningspartyn, tjejmiddagar, dansträningar (inklusive träningsläger, tävling och uppträdanden) och Step-up pass.

En egen hamster och ett eget rum är höjdpunkter, likaså lovdagar, födelsedagar och julaftnar (har alltid antecknat vilka presenter jag får). Att ge födelsedagspresenter till kompisarna blir också en grej samt att få vara ”ensam hemma”. Familjens ena kanin Skuttis dör, vilket jag beskriver som en ”fin begravning”. Jag fortsätter roligt nog att skriva om vädret.

Årsskiftet 98/99 är en händelserik och jobbig tid, en nära släkting blir allvarligt sjuk, min mamma får ryggskott och min pappa kör ner bilen i ett dike. Lyckligtvis går allt bra, men utöver det får vi inbrott där vi bor och min farfar går bort. Detta kommenterar jag lite vidskepligt med ”en olycka kommer sällan ensam”.

”Hur ska man vara när man är kär? Jag är nog inte kär”

I kärlekslivet spanar jag på avstånd, men har alltid någon favoritkille. Känslorna är dock rätt så ambivalenta, de svalnar ibland från ena dagen till den andra. Men jag beskriver mig ofta som ”kär” även om själva begreppet (kär) för mig är lite luddigt. Jag funderar även på hur det skulle vara att bli kär i tjejer och om jag är kär i tjejer:

”Jag har funderat på om jag skulle bli lesbisk. Hur skulle mitt liv se ut?”

Rykten om andra som har gjort ”det” florerar på skolan, själv har jag inte ens fått en puss ännu så det känns långt borta. Kärlek på avstånd, tjejsnack, kroppens utveckling, väntan på mens och BH är tillräckligt spännande.

”Vi har börjat med mens, könsorganen, pubertet på biologin… och sex och samlevnad på SO, på svenskan är temat ’att vara tonåring’. Jag ser ett samband? Eller?”

Det är uppenbart att det är en tid då utvecklingen ligger i otakt, vissa i klassen är före, andra är efter. Rökning och alkohol florerar det också rykten om, men det intresset har inte jag och mina vänner ännu.

”Läste i tidningen i söndags om en tjej som inte visste om livet hade någon mening, det ända i hennes liv som var kul var att festa? Varför lever man? Hmm? Jag skulle vilja prata m någon om allt jag undrar över”

Pengar upplever jag ofta en brist på, har jag dem går de åt, vilket får mig att leta extrajobb och jag börjar dela ut reklam på helger. Utöver det tar läxor, konfirmationsläsning, vänner, träning och tv-serier/tv-spel upp all min fritid. Vid ett tillfälle jämför jag mig med andra tjejer på min dansträning, andemeningen i det hela är att jag känner mig lite töntig och ”efter”.

Killar beskriver jag ibland som barnsliga och föräldrar som pinsamma, förbud hemma att ”inte titta på för mycket TV” gör mig upprörd, likaså när mina föräldrar bråkar, det tycker jag är jobbigt. Kläder blir alltmer viktigt. Vilka betyg och provresultat jag får samt vilka prov jag har att plugga till antecknar jag ofta. Friluftsdagar i skolan verkar jag tycka är extra kul, vi ges frihet att testa på olika sporter.

I vänkretsen är det inga större intriger, men viss irritation, rivalitet, svartsjuka och uppdelning i mitt ”tjejgäng” råder ibland. Hur andra ”är som vän” och vem som hör av sig (eller inte) funderar jag på. En ständigt inre osäkerhet och rädsla att bli bortvald verkar bubbla under ytan. Skvaller och skitsnack är en del av allas vardag i skolan, ibland händer även det oväntade:

”I tisdags var det en sjua som blottade sig! För mig och M, men det var bara hon som såg, äckligt!”

En händelse som lämnar mig berörd, är när en klasskompis pappa hastigt går bort. Vi får skriva brev till vår klasskamrat. Jag är orolig för att mitt brev ”kanske var lite löjligt”.

Sommarlovet 2000 kollar jag på fotbolls EM, är kattvakt, ute på båtsemester och tältar med mina vänner. Min farmor dör, vilket jag upplever som ledsamt. Under hösten beskriver jag husrenoveringen där vi bor som ”kaotisk” och min mamma börjar arbeta kvällstid vilket gör att vi barn får ta mer eget ansvar.

”Ska nog gå bygglinjen, hantverk eller estetiska (kanske hotell o restaurang)”

Gymnasievalet är aktuellt i nian och jag har svårt att bestämma mig. Skoltrött som jag är, vill jag inte gå på något teoretiskt program. Nationella prov är också på g och sista terminen i nian är intensiv men också spännande på andra sätt:

”Det här har nog varit den bästa dan mitt liv!”

Det jag finner så underbart är en gemensam danskväll med andra skolor, avslutningsbalen i nian närmar sig och skolorna gör sitt bästa för att förbereda oss på bugg, foxtrot och vals. Jag dansar med mina vänner men även med en och annan kille.

Mitt ”span” är på plats, men när jag ska bjuda upp honom hinner en annan tjej före. Klassiskt. Trots detta upplever jag kvällen som lyckad, och det hela blir startskottet för en vår där ”mitt tjejgäng” tar alltfler modiga initiativ att försöka umgås med det motsatta könet. Kryddat med en del drama såklart; skvaller, filmkvällar, konkurrens, (o)lycklig ”kärlek” samt den berömda leken ”Sanning eller Konsekvens”.

”Jag undrar vad deras målsättning el. syfte är? Vill de bli fulla eller är det, hm, gott?”

När jag går ut nian är jag lättad över att äntligen slippa min deppiga högstadieskola med mycket ångest och mobbning i korridorerna, samtidigt fylls jag med visst vemod över att skiljas från mina klasskamrater, vissa har jag känt i åratal. Jag förstår att vi nu kommer att strös för vinden, och att gymnasiet kommer att bli något helt annat, men först väntar ett sommarlov – och mitt första sommarjobb.

På själva avslutningsdagen samlas mitt tjejgäng hemma hos en vän, den lilla mängd vin vi fått smakar äckligt, så vi blandar ut det med läsk. Dansar, ja det gör vi som bara den!

Kulturella referenser som nämns: Expedition Robinson, Ally McBeal, Rederiet, En fyra för tre, Skilda världar, Felicity, Mitt så kallade liv, Vita huset, Young Americans, Sunset Beach, Voxpop, Silikon (Tv-serier), Backpacker (dator-spel), Julens hjältar och Vintergatan 5a (julkalender och sommarlovs-tv), Bouncers (teater), Fucking Åmål (film), Grease (musikal), MTV Europe music awards, Westlife (konsert), Melodifestivalen, Harry Potter (bok), Lugna favoriter (radiokanal)

– 2001-2004 –

“Lyssnar på Lugna favoriter p.g.a. skickat in en hälsning till Wivianne, radioprataren heter så, hälsningen e till mina kompisar plus att jag har önskat en låt”

Att sammanfatta min gymnasietid någorlunda kortfattat är svårt, det är en tid då mycket händer i mitt liv och det syns också i antalet skrivna sidor. Dagboken är under denna period min extra vän, och inget är för stort eller för litet för att noteras. Jag går på Hotell- och restaurangprogrammet på ett medelstort gymnasium utanför Stockholm och mina vänner går också på samma skola.

Att det händer mycket i mitt liv håller givetvis INTE mitt tonårs-jag med om, speciellt inte i första ring då jag upplever ”att alla har fester att gå på utom jag”. Jag och min närmsta vän vill gå på stora ungdomsdiscot vid Fryshuset, men av olika anledningar dröjer det innan vi kan dra dit. En kille som jag chattat med bjuder oss två på fest. Vi ljuger för våra föräldrar och åker dit men festen är tråkig, så det blir en riktig besvikelse. Dåligt samvete för lögnen får jag såklart också i efterhand.

”Mitt liv består av: 1. Kolla på Tv-såpor. Sunset beach tar slut snart!! 2. Följa sporten, fotboll mest. 3. Läsa i Tarotböcker + spå. 4. Säga ”typ” typ hundra ggr per dag.”

En rätt så klockren analys, haha, men min vardag utanför skolan består också av shopping, träning, danskurser, extrajobb (städhjälp), bio, bowling, biljard, badminton, skidresor, tjejmiddagar och biblioteksbesök där jag hittar mycket musik och lånar datorn (Lunarstorm har gjort entré).

Några av mina vänner skaffar pojkvän vilket jag blir glad för samtidigt som det utmanar, dagboken är nu fylld av analyser, reflektioner, känslostormar och självkritik. När jag inte är med mina vänner, upplever jag mig själv annorlunda, osocial, tråkig och dålig på att ta egna initiativ. Dessa negativa tankar hindrar mig ofta. En förändring sker sommaren 2002 när jag byter objektiv, mina slitna glasögon som hängt med sedan högstadiet får ge vika för linser och med det kommer ett nytt mod.

”Smakade mintsnus som va helt okej, blev erbjuden cigarett av M som feströker men tackade nej. Smakade lite allt möjligt, sprit, öl och cider… lite mycket blandat för det va snurrigt. Vi blev hämtade vid midnatt ungefär”

Resten av min gymnasietid stavas killar, discon, hemmafester, hångel, alkohol, (o)lycklig kärlek och skoltrötthet. Mina betyg är visserligen bra, men många håltimmar öppnar upp för skolk. Jag har ofta huvudvärk, känner mig trött och omotiverad.

”Saker jag skulle vilja göra/studera istället: läsa litteraturhistoria, läsa konsthistoria, ha bild och formgivning, läsa musikhistoria, lära mig mer om astrologi, tarot och ockulta saker, ha mer svenska – typ skriva dikter.”

Gymnastiken tvingar jag mig själv att vara närvarande på, trots att jag ofta är ensam tjej. Jag ser det som en chans till bättre kondition och få träna på bollsporter. Efter varje tillfälle ger jag mig själv ett omdöme; om jag fick till lyckade passningar, fina löpningar eller något mål.

”Mötte en kille när jag gick mot finska-salen, vi har kollat på varann förut och jag visste att han skulle göra det igen, och det gjorde han och jag flinade till och blev tvungen att titta ner, på hans skor… (!?)”

Min hemspråksundervisning i finska är det lite hur som haver med, min lärarinna är rätt så förvirrad och ställer sällan krav, men hon verkar gillar mig. Mitt oväntade VG-betyg ser jag som ett skämt. Hon måste ha blandat ihop mig med någon annan.

”Har haft köket den här veckan, i måndags gjorde jag inkokta päron, hallonfromage och hjälpte E med varmrätten”

Våra lektioner i kök, bar och matsal uppskattar jag oftast, det känns vuxet att få ta ansvar över en lunchrestaurang. Dessa praktiska tillfällen kommer också med nya möten, oväntade samarbeten och samtal på tu man hand med klasskamrater. Jag upplever ofta förvåning, att det bakom tuffa eller skämtsamma attityder finns helt andra personligheter. Klassen blir under tre år alltmer sammansvetsad och jag gillar alla.

”Tog nattbussen från Tumba och gick hem från Skäcklinge. Suck. Ville hem bara. Vaknar efter 4 h sömn, yr och illamående. Fin saga va!”

Om jag under högstadiet var skeptisk till alkohol, så är jag under gymnasietiden alltmer liberal och spottar sällan i glaset om det bjuds. Jag blir känd för ”spyan bakom soffan” men det är enda gången jag upplever att det spårade ur. Oavsett alkoholhalt tar jag mig ändå alltid hem hel och ren. Nattbussen går under en period inte enda hem, men kanske var det den där sista promenaden som gjorde att man började nyktra till? Det ska tilläggas att jag och mina vänner blev hämtade av snälla föräldrar mer ofta än sällan.

”Det e så jävla patetiskt. I teorin funkar det att säga att jag gillar honom, men gud, jag skulle fan aldrig göra det.”

Mitt kärleksliv under gymnasiet är spretigt och flyktigt, även om det flörtas och hånglas här och var leder det sällan till något. Men några få dejtar jag under någorlunda längre perioder, men det ska dröja till sista ring för min första riktiga pojkvän. Jag träffar honom på min sista praktikplats och han är lite äldre än mig, vi har roligt ihop men rastlösheten river i mig. Han jobbar mycket och när min praktik är slut ses vi mer sällan, det blir att vi gör slut.

”Back on tour”

Sista terminen 2004 är jag åter singel och året inleds med att jag skolkar och åker båt till Finland med en vän, vi ska hälsa på hennes kille som är hockeyspelare. Resan uppskattas inte av mina föräldrar men jag har attityden ”18 år och gör som jag vill”. Till saken hör att min vän inte fick åka själv, så jag följer med som förkläde. Mitt bestående intryck av resan är att Mc Donalds har öppet dygnet runt, och att jag nästan kan beställa mat på finska. Någon hytt har vi inte på hemvägen, så resan känns extra lång.

”Snackat med H på msn ikväll. Mkt kul. Ska försöka komma in igen… L pratar i telefon…”

Mobiltelefon hade jag visserligen, men det kostade pengar med samtal och sms, så hemtelefonen gick fortfarande varm. Datorn var det ständig konkurrens om. Eftersom jag nu har åldern inne börjar jag övningsköra med mamma.

”Torsdagkväll… 22.30. Är lite trött, ont i huvudet, haft det hela dagen så var hemma idag. Fan jag måste köpa Promoes nya skiva. Hmm, vad gjorde jag i måndags? Sola lite, va och övningskörde med mamma i Salem, på landsväg typ. Va riktigt skoj! Fast lite trött…

… Typ vid halv elva på söndagskvällen ringde E på min mobil. Fråga om jag vill dra till dom på fest. Intressant. Försökte få med mig M, men hon fick inte, satt och pluggade med H. Aja, ringde och snackade med D, sa att det skulle ta 45 min att åka. Zzzz. Men det fixade sig, fick skjuts av Pappa. Väl där var det inte så mkt röj direkt. Segt. (…) Kvällen kändes ganska onödig för mig. Typ ’been there done that’. Jag vill ha nya äventyr.”

Och nya äventyr blir det, vid ett tillfälle går jag och en vän på en ungdomskväll i Pingstkyrkan. Oklart varför. Det är rätt trevligt men sedan lyssnar vi på en utländsk profet i två timmar, vilket jag beskriver som sömnigt värre, jag får även någon slags vägledning att vara ”Guds utvalda” och profeten säger att jag kommer resa till Holland (?!). Detta är jag mycket skeptisk till och sen vägrar jag gå på fler ungdomskvällar.

”Fan vi har fett kul tillsammans. Hon var så snygg.”

Studentskivorna avlöser varandra under våren och jag går på dem jag har råd med, ett antal födelsedagsfester med vänner blir det också och en finlandskryssning som avslutning med klassen. Mitt kärleksliv är åter spretigt men jag hinner både bli kär och känna mig hjärtekrossad, innan det äntligen är dags för studenten med stort S.

”Så mycket folk! Som en karneval. Oj vad jag var glad (…) gick till min familj. Så rörande att se dom faktiskt. Jag strålade nog. En massa saker runt halsen, mjukdjur, rosor, champagne!”

På själva studentdagen åker jag nedcabbat i en bil och har bjudning för släkt och bekanta. På kvällen festar jag och mina vänner på avslutningsskivan inne i stan – jag är lycklig över att det blev en fantastisk dag.

Resten av det året blir utmanande på flera sätt och jag fortsätter ihärdigt att skriva dagbok i fem år till.

Några kulturella referenser (av många) som nämns: Sex and the city, Queer, Boston public, Förhäxad, 24, Dawsons Creek (tv-serier), Pearl harbor, Bridget Jones, Moulin Rouge, Harry Potter, Sagan om ringen triologin, Ondskan, The others, Traffic, 8-mile (filmer), Bilbo, Sandor slash Ida (böcker), ZTV, Okej (tidning)

Musiken som fyllde mina öron under dessa år hittar du som sagt i den här Spotifylistan. OBS! varning för 22 timmar av nostalgi-chock.

Epilog

När jag slår igen dagböckerna och de får vila i sin kartong igen känns det tomt, som efter ett biobesök eller när en tv-serie tar slut. Yrvaket i soffan undrar jag vilket år det är. Tidsresan har varit total. Att jag med precision och detaljrikedom återgivet så många dagar i mitt liv är faktiskt lite imponerande. Inspirerad av mängden Tv-tittande såg jag nog mig själv lite som manusförfattaren till såpan om mitt eget liv.

Det är också fascinerande att bli påmind om hur oväntat livet är. Som att det står människor redo i kulisserna, och när det är deras tur kliver dem in på scen i ens liv. Det mötet som sedan ”spelas upp” kan vara av flyktig karaktär, ha mindre betydelse, men ibland blir dessa möten avgörande för en lång tid framöver. Jag känner tacksamhet och glädje över alla människor som kommit, gått, och som satt sina avtryck i mitt liv.

Att i efterhand få skratta åt tonårens pinsamheter, ångest, egoism och vardagliga bekymmer är befriande men samtidigt kanske också helande? Flera gånger blir jag rörd över mitt tonårs-jags blyga osäkerhet, vill ge den tjejen en kram. Samtidigt vibrerar dagboksbladen av vitalitet, rastlöshet och oändlig nyfikenhet på livet. Mitt tonårs-jag sa JA mycket hellre än nej… och det är som att hon strängt påminner mig om det där jäkla modet igen. Att det åter är dags för nya äventyr.

Tack och extra varm kram till mina barndomsvänner och tonårsbekanta.

Att välja ut EN specifik låt från alla dessa år är i princip omöjligt, men “Just Be” av holländska DJ’n Tiësto dansar ut och sammanfattar det hela bra. Låten kom 2004 och jag tycker fortfarande mycket om den. Texten talar väldigt fint till mig såhär 16 år senare.

/Veronica

You can travel the world, But you can’t run away, From the person you are in your heart. You can be who you want to be, Make us believe in you, Keep all your light in the dark.

If you’re searching for truth, You must look in the mirror, And make sense of what you can see.

Just be

Just be

They say learning to love yourself, Is the first step, That you take when you want to be real. Flying on planes to exotic locations, Won’t teach you, How you really feel.

Face up to the fact, That you are who you are, And nothing can change that belief.

Just be

Just be

Cause now I know, It’s not so far, To where I go. The hardest part, Is inside me. I need, To just be, Just be.

I was lost

And I’m still lost

But I feel so much better

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *